Försurning av vatten

Det är i huvudsak olika luftburna svavel- och kväveföreningar som förorsakar försurningen men även markanvändning i form av skogbruk kan vara av betydelse. Försurning som miljöproblem uppmärksammades i Sverige först vid slutet av 1960-talet. Vid det laget hade försurning av sjöar och vattendrag sannolikt pågått under flera decennier. Idag uppskattas att ca 17000 av Sveriges 88000 sjöar är drabbade. Konsekvenserna av det sura nedfallet är betydande: Försurning leder till utdöende av arter och förändrad artsammansättning samt vittring av byggnader, maskiner och kulturarv.

Försurning av mark

Med torrdeposition menas, torrt nedfall, nedfall på jordytan av gas- eller partikelformiga ämnen, till exempel luftföroreningar, direkt från atmosfären.

Med våtdeposition menas nedfall av föroreningar eller andra ämnen som har löst sig i moln eller i regndroppar och når jordytan via nederbörd. Detta leder till surt regn, sura markområden och sura sjöar och vattendrag. Detta är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden inom dessa områden. I sjöar där vattnet är surt kan man redan nu se att känsliga arter så som Mört dött ut i just den sjön.

Stora delar av dessa föroreningar kommer från vara fabriker, men till stor del också andra länders fabriker. Föroreningarna vandrar iväg och de föroreningar som vi i Sverige ger upphov till kommer till viss del att hamna i andra länder medan deras föroreningar till viss del kanske hamnar hos oss. Det här gör klimatproblemen till en global fråga för jordens alla organismer.

Höjeåprojekt har genomförts som ett samarbete mellan de tre kommunerna Lund, Lomma och Staffanstorp som ligger inom vattendragets avrinningsområde. Under hela projektet har över 80 våtmarker anlagts med en samlad area uppgående till cirka 110 ha. Skyddszoner, gångstråk och dagvattenmagasin har också anlagts.